Tiden.

Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara så här att ha två barn. Ebbe känns redan så självklar och det börjar sjunka in att han är här för att stanna. Samtidigt är det ibland ett väldigt kaos här hemma. Jag hinner inte städa, tvätta och jag kommer ofta på att jag glömt bort att gå på toaletten. Kanske beror det på att Ebbe ännu inte har fattat det här med att sova ensam i soffan eller vagnen. Han vill helst ligga i knät.
Men jag vet ju att det blir lättare. Snart kanske jag slipper vara genomsvettig och tålamodslös när vi kommer till dagis om mornarna.



Syskonkärlek!