Fick det tråkiga beskedet ikväll att vår granne gick bort under påskhelgen. Han hade cancer och det gick väldigt fort nu på slutet. Det var inte länge sen jag hälsade på honom när han sopade sin entré. Det är så konstigt hur man reagerar när folk dör. Min första tanke nu var vad de ska göra med huset. Som om det spelar någon roll.. Sen kom jag på att detta förmodligen inte är den enda grannen som kommer att lämna oss under tiden vi bor här. Medelåldern är ju ändå runt 70-80 år på gott och ont. Det är ganska fint att tänka på hur området nu börjar om med alla barn som bor här. De är några få men ack så fina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar